Jag har alltid varit en produktjunkie, eller kemikalieberoende som mamma alltid säger. Vi brukade åka på charter med familjen varje år och när tax-freekatalogen kom satt jag i timmar och "ooaaade" och "aaahaade" över alla vackra skönhetsprodukter som Guerlains Meterorites, solpuder och läppstift från Dior och hoppades att mamma skulle höra och köpa nåt till mig (hände aldrig såklart).
Sedan har det gått upp och ner under åren, med ganska intensiva kärleksrelationer till vissa märken som Make Up Store och en väldigt hetsig period då jag köpte LUSH för mer pengar än jag åt mat.
När intresset blommade upp den här gången fick jag upp ögonen för skönhetsbloggare. Jag är lite efter och har aldrig läst bloggar i nån särskilt stor omfattning, fattade inte riktigt poängen om jag ska vara ärlig. Men sen. Jag var fast. Jag läste alla skönhetsbloggar jag kom över (men jag kommenterade sällan- något jag har rättat till nu). Till slut kom jag till den punkten att jag själv ville dela med mig med mitt intresse. Min omgivning är inte så intresserad (det finns en gräns för hur mycket entusiasm min sambo kan frammana över mitt nya läppstift) så jag ville söka mig till dem som faktiskt visste hur spännande och härligt det är med kosmetika! Jag har alltid tyckt att det var roligt att skriva- och nu har jag äntligen något att skriva om!
Dessutom verkar bloggvärlden så full av grymma tjejer- och jag älskar grymma tjejer.
Awesome Chemistry är min allra första blogg- så jag försöker lära mig allt från början. Jag är verkligen inte så värst begåvad, inte alls som så många fantastiska beautybloggare och har inte så många läsare, men jag är glad för varenda en och varje kommentar gör min dag! Det känns bara så kul att få dela med sig av det man älskar- på mitt sätt.
Tack för att du läser min blogg!
Sv: Tack så mycket :D
SvaraRaderaKänner igen mig i det du skriver, läste också en massa bloggar innan jag insåg att jag ville blogga själv! :)
SvaraRaderasv; Haha, ja. Det kändes så självklart, visste inte riktigt mer vad jag skulle säga!
SvaraRaderaTänk min man förstår heller inte varför man behöver ha flera olika sorters brun.. brun är ju brun som han alltid påpekar.. =)
SvaraRaderaFru Vesa: Haha, nä- faktum är att de flesta av mina vänner inte riktigt fattar det heller!
SvaraRadera